De senaste dagarna har det skrivits en del om att barnen inte mår bra, diverse experter har uttalats sig och en vanlig förklaring är att det är för höga krav på barnen. Vilket skitsnack!
En person som inte har krav på sig mår inte bra, det är mycket viktigt och ha det. Kravlöshet leder till identitetslöshet vilket förmodligen är det absolut bästa sättet att öka sin ångest.
Min egen förklaring (om de fakta som dykt upp angående ungdomars ångest stämmer) är som följer…
- Skolan – skolan i sverige har ballat ur rejält och det kommer förmodligen ta lång tid och få den trenden och vända om man lyckas. Orsakerna är flera men en lärare måste få möjligheter och kunna påverka barnet (sätta respekt i barnet), speciellt om barets föräldrar skiter i ungen av någon anledning. Lärares kompetens behöver öka, framförallt genom att införa konkurrens (vet att många lärärare skulle skita på sig då). En lärares skicklighet måste bli mätbar. Ungar idag ligger förmodligen runt ett år efter om jag jämför när jag gick i skolan, skolan har gått bakåt… Man märker detta tydligt på ungdomar som precis gått ur skolan, förmodligen den mest lata och initiativlösa generation som producerats. Att gå från en kravlös skola till ett yrkesliv med massor av krav är ingen lätt omställning.
- Avsaknad av pappor – En familj idag är inte sällan en ensamstående förälder, oftast mamman. Kanske växelvis boende hos mamma och pappa. Olika kompisar och ungen får anpassa sig vilket i och för sig kan vara bra och kunna men det är också mycket viktigt med trygg punkt i uppväxten. Ett barn måste alltid kunna känna ”är det fara så kan jag alltid gå dit”. Pladder om att det är viktigt att barn måste ha mycket kontakt med föräldern är skitsnack men däremot måste barnet känna, är det fara och färde så kan jag alltid nå mamma/pappa. De fungerar precis som vi vuxna, befinner vi oss i en situation där vi inte har något skyddsnät så blir vi mycket mer oroliga. Har vi ett skyddsnät så är vi lugna. Skyddsnätet kanske aldrig behöver användas men vi behöver känna att det finns där.
- Feministrörelsen – Kvinnor i Sverige får inte bejaka sin kvinnlighet, kvinnor verkar vilja vara män eller i vart fall så är det en del feminister som har fått massor av makt, deras största önskan har varit ”varför är jag ingen man”. Istället för att feministerna försöker stärka den kvinnliga sidan så fokuserar de på att komma in på den manliga. Inte konstigt att unga tjejer blir förvirrade eftersom de har sina kvinnliga instinkter men där samhället prackar på dem att de skall vara lite mer som män. Detta slår även mot männen då männen inte får lov och vara män. Femenistkulturen går på tvärs med hur vi är skapta.
- Överbeskyddarsverige – Staten har i mångt tagit över förälderrollen, ballar någon ur så står staten där och tar hand om personen. Det är givetvis bra för en hel del har problem med att sköta sina liv. Det är tyvärr inte bara bra för människor måste härdas, har de aldrig härdats vilket innebär att man lär sig spotta i nävarna när det börjar krisa. Ja då blir personen känslig för problem.
- Ensamhet – Vi är ett socialt djur och det innebär att man gillar och umgås samt ha vänner. Idrott är viktigt, barn gillar och röra på sig. Sociala aktiviter är ofta de som får stryka på foten när det skall sparas o.s.v. Områden som är svåra och mäta med statistik. Går inte det så fattar inte politiker att det behövs sådant till barn. Politiker är oftast nördiga personer som glömt av hur de själva hade det som barn och deras barndom är gissningsvis inte genomsnittlig om man generaliserar grovt. Antal lekplatser verkar de däremot försöka sätta rekord i att bygga, hur ofta ser ni barn leka på alla dessa tomma lekplatser?
Vi lever i ett oerhört tryggt samhälle, ett samhälle där man knappt behöver fundera över saker som har med överlevnad och göra. Detta trots att det är just det vi är skapta för att göra.
Problemen består snarare i hur man skall ha råd med ny och större lägenhet, behöver jag spara i mer än tre månader för att köpa ny tv och så vidare. En familj som lever på socialbidrag idag har förmodligen bättre standard än medelklassfamilj på 60 talet.
Att människor mår dåligt beror verkligen inte på högre krav, för vi är skapta för att hantera krav och vi mår bra av at ha dem. Vi mår förmodligen dåligt på grund av det motsatta, kraven finns där inte längre och samhället lämnar de biologiska förutsättningar vi är skapta för att hantera.
Bra skrivet! Jag vill inte kommentera de partikulära punkterna, men den övergripande idén känns solid, kanske bara därför att den passa bra med min egen.
Utan att ge mig in i en alltför teoretisk diskution om begreppen vill jag ändå påstå att kärnan i det hela är att småttingarna grovt generaliserat har det så bekvämt att minsta antydan till karaktärsbyggande och meningsfulla aktiviteter blir undanträngda av barnslig hedonism och sökande efter omedelbar sinnlig, eller snarare hedonistisk, njutning och veklighetsflykt.
Som Nietzche sa (ungefär): ”För den som vill bli en stor man önskar jag alla svårigheter i livet”
Det är när man möter svårigheter som man har möjlighet att växa som människa, och det är den fasta viljan och målmedvetenheten som bygger karaktär och mening för den stackars människan. När man kommer undan med att inte göra någonting så är det tyvärr den vanligaste reaktionen att man gör just det, ingenting. Inte konstigt att livet känns tomt och meningslöst om det är tomt och meningslöst. Mer lidande och motgångar åt folket!