Att lära känna sin kropp är förmodligen det absolut svåraste för elitidrottare. Ligger man på gränsen vad kroppen tål så ökar risken markant till att man går över gränsen och då smäller det.
Ett annat problem är att kroppen förändras. När man är ung så tål man en viss mängd träning, då har man inte speciellt mycket styrka. Med träningen växer styrkan och den mängd träning man tålde för ett år sedan kan vara förmycket ett år senare eftersom styrkan ökat och därmed påfrestningar. Ålder är ett annat problem, hormoner har en avgörande del i hur muskulatur utvecklas. Hormoner förändras mm, vilket påverkar vad som är möjligt.
Nästan alla idrottare där idrotten innebär ganska extrema påfrestningar har en väldigt stor motståndare och det skador. Viljan till och bli bäst, träna hårdare och hårdare måste ballanseras inför motståndaren att gå över gränsen till vad kroppen tål och bli skadad.
Nu small det igen för Carolina Clyft, ok det var en del otur men jag tvivlar att det för henne går och komma tillbaka. Det går absolut inte om hon kör på samma spår utan hon måste förändra sin inställning, leva med kroppen och förstå att kroppen toppar sin fysiska förmåga strax efter 20 års ålder. Därefter sjunker förmågan och man får försöka kompensera med smarthet.
Jag är ganska säker på att många inom idrotten försöker flytta fram gränsen till att kroppen riskerar och gå sönder med doping. Finns en hel del medel som inte går och spåra eller är extremt svåra och hitta. De gör väldigt lite för den fysiska styrkan men kroppen återhämtar sig bättre och man tål något mer.
Ett annat alternativ är och välja en annan gren som är mer anpassad efter hennes kropp skademässigt eller rättare sagt där hennes typ av kropp inte riskerar och skadas på samma sätt som den eventuellt gör i längdhopp.
